isthebabycommingsoon?

Det blev inget förra månaden, men på´t igen bara. Men nu har jag istället börja tyckt att det vore väldigt spännande att vara hemlighetsfull och jag kommer därför inte att blogga förrän det är klart att jag har en bebis i magen och att det är så pass långt gånget att det inte gör något.

Så det så CF, nu får du inget veta :P

Såhär 3 dagar innan mensen, är det inte så att det kommer ännu en biverkan kommer krypande.. Är det inte så att mina bröstvårtor är betydligt mörkare nu är för någon dag sen?! Jag blir galen... Jag är skendräktig varje månad, och hoppas och hoppas! Fast samtidigt är jag livrädd för att sätta ett barn till världen. Kommer allt förändras till det negativa..? JAg är ju en sådan som tror att livet börjar när man får barn, och med den inställningen måste det ju bli bra! Blir så less på folk som säger "passa på och lev och hitta på grejer för sen när ni har barn så blir det annat". Visst att livet förändras, men man behöver ju inte vara en omständig surpuppa som bara sitter inne. Jag ska vara en aktiv mamma som tar med barnen på saker. Speciellt friluftssaker! jojomensan, jag tror minsann mina barn ska få gå på "ur och skur" förskola. Eller om inte annat ska jag jobba på en!

Blev mycket hattigt.. men efter att ha tränat är jag sprallig och full av endorfiner.

Bara 2 dagar kvar till BIM (beräknad icke mens) imorgon, och jag hoppas ju lite på att det ska ligga ett litet ägg inbäddat i min livmoder vid det här laget ;)

Fortsatt trötthet, och nu blodtrycksfall.. ojoj.. Men det är ju ingen liten filur därinne har jag ju sagt. Så varför fortsätter jag att må knepigt..? Eller går jag och känner efter för mycket nu när jag tänker på det konstant.. Har varit hungrig precis hela dagen... Nu mår jag illa också, fast det kan ju bero på att jag först åt middag på Frasses efter att vi hämtat vårt nya köksbord :) och sen slängde mig på nya cykeln och cyklade upp det HJ:s firmas garage i superspeed (?). Cykeln går riktigt bra i alla fall. Mjukt och följsamt! En riktig glidarcykel!

Nej, om man ska bege sig ut på andra bloggar med samma forum och ragga läsare :P

Vissa morgnar vaknar jag och kroppen går på av sig själv. Helt plötsligt har man diskat, städat och donat utan att man ens har hunnit lagt märke till det. Sånt gillar jag! Men detta brukar också vara ett pms-tecken så vi får se hur det går. Tror inte att jag har någon början på en bebis i magen, det blir bäst av att inte tro det. Då kan jag inte bli annat än glad om det inte är så. Hellre bli överraskad och glad än överraskad och ledsen.
Idag ska jag fortsätta med pluggandet, fast finvädret lockar mig att hitta på något annat. Kanske iaf tar en sväng med min nya cykel. :)

Igår var min kusin återigen och hälsade på med sin lilla tösabit på 1 månad. Jag fick gosa hela kvällen, men hon var lite trött och kinkig så varannan minut var hon så nöjd, sen började hon gråta.. Men HJ (som vi kan kalla min anonyme karl) höll i henne en stund också och mitt hjärta smälter! Han passar så bra med ett barn i famnen.. Vi måste nog ta och skaffa en liten tremänning till Wilma snart. Fast det är ingen brådska, vi tar det som det kommer. Det vore ju bäst om vi fick i typ april-maj-juni, och då ska vi ju vänta ganska många månader innan vi sätter igång på allvar. Men jag fortsätter att gå oskyddad så får vi se vad som händer! :)

brösten ömmar, bränner, svullnar och kan bli lite knöliga  Check

bröstvårtorna styvnar och växer och det kan dra och sticka lite i dem Check

illamående, fast många mår inte illa alls Check

du känner dig lättirriterad

otroligt trött tidigt på kvällarna, så att du får svårt att hålla dig vaken Check

känslig för lukter

gasig och svullen i magen Check


Alltså nu blir jag rädd.. Inbillar jag mig bara, eller är det verkligen på gång? Kan ju också vara en reaktion på att jag slutat med p-ringen och att min kropp nu får något frispel när den får gå på mina egna hormoner. Men imorse mådde jag illa och kunde knappt borsta tänderna utan att hulka.. Fast det är i såna fall fruktansvärt tidigt. Men det visar sig om en vecka om mensen kommer eller inte ;) Jag hoppas ju lite på att den ska komma då det inte är idealiskt att ha i december, men det vore ju ändå så himla skoj! Fast nu ska jag inte ta ut något i förskott, jag tänker vara naiv och inte kolla förrän jag har riktigt klara tecken på att jag är gravid. Jag har så himla lätt för att gå och bli skendräktig :P

Den värsta biverkningen är att bröstvårtorna är så himla onda.. Bara man nuddar gör det ont som attan, och de står rakt ut hela tiden. Har nog aldrig sett dem såhär stora heller för den delen :P

Jaja, det visar sig som sagt nästa vecka. Skulle det ha tagit sig vore det en lyckoträff, jag har iofs haft sex under mycket lämliga dagar, men min bättre hälft är fånig så han drar sig ur så fort det närmar sig. men man vet ju aldrig, det kan ju ha tagit sig ändå. Är knepig i magen och har liksom mensvärkskänsla..

Idag har det varit en massa släkt och vänner här och firat mig eftersom jag fyller år på onsdag. Och eftersom det här är en blivande bebisblogg måste jag berätta att jag har fått en massa kvalitetstid med en liten bebis på 3 veckor, mitt älskade kusinbarn Wilma!! Konstigt att man kan känna så mycket kärlek till någon så liten, men hon är så go. Även hennes storebror på 4 år är så himla go. Tycker så mycket om den där familjen!! När jag håller i lillskruttan känner jag hur himla rätt det vore med ett barn!

Jag har nu slutat skydda mig. Jag har varit hemifrån denna vecka, och skulle ta med mig p-ringen och sätta in den, men tro på tusan att jag åkte ifrån den. Vi hade bara tänkt att ha den i den här månaden och sen sluta skydda mig när vi nu kommer in i januari som födelsemånad. Men nu blev det en månad tidigare.
Frågade min sambo idag om vad han tyckte om att sluta skydda oss framöver och se var det landar. Vi behöver ju inte kämpa för att bli med barn och känna press varje gång det närmar sig ägglossning, utan att ta det som det kommer. Och tro det eller ej, men han är med på det hela!!!!!! Det är så himla skönt att slippa gå på en massa hormoner, och att få köra på min egen kropp. Känner mig som en helt ny människa, och är nykär igen! Min karl är tamejtusan det bästa som finns på denna jord. Idag när han höll i Wilma så smälte mitt hjärta! <3

Har sjukt ont i mina äggstockar för tillfället, ett bra tecken på att systemet börjar på att sparka igång efter 7 år på p-piller och p-ring.



Häng med framöver, kommer avslöja här när jag plussar på graviditetstestet ;)

Jag tänker ju inte köra över min sambo och gå bakom ryggen på honom utan har sagt till honom att jag tänker sluta med preventivmedel och han jublar väl inte direkt, men har lovat att inte göra flytta ifrån mig om jag skulle bli gravid ;)

Känns konstigt att blogga anonymt och är rädd att ni får en bild av oss som inte stämmer. men häng med så kommer det nog att lösa sig längre fram.

Jag och min sambo är båda två 23 år och vi har varit ihop i snart 6 år, sen vi var 17 år. Nu börjar jag bli sjukt sugen på att skaffa barn och att jag pluggar till förskollärare och läser om barn dagarna i ända gör ju inte min längtan mindre. Nu till problemet, min sambo vill vänta lite... Vi lever ett lugnt liv och är sällan ute på fest och vi lever i princip samma liv som ett par 30-åringar. Jag tror att ett barn skulle förgylla vår tillvaro hellre än att vi blir bundna och att livet tar slut. Jag blir så less på de som anser att livet tar slut när man får barn, jag tror snarare att livet börjar. Och man bestämmer ju själv hur man vill göra, om man vill vara omständig och göra sig bunden eller om man ska vara lättsam och välja alternativ som gör att man inte blir lika bunden. Nu anser jag ju inte att det inte blir en stor omställning i livet, för det är jag fruktansvärt medveten om att det gör, men jag vill ha den omställningen! Jag vill ägna min tid till ett barn, som är en blandning av min sambo och mig, något som kommer ur ren kärlek. :)

Nu har jag precis fått min mens, och har beslutat att inte sätta in nästa p-ring utan att från och med nu göra mig beredd på att sätta ett barn till världen. Min sambo är bara rädd för förändring och att vi inte ska kunna göra samma saker som innan. Men är man bara flexibel så ordnar det sig. Och han är den bästa med barn och jag vet att när han ser ultraljudet och sen får känna sparkar och slutligen få hålla sitt barn i famnen så är han fast ;)

Häng med i vår resa till att få ett barn för nästa månad blir det hårdkörning (om ni förstår vad jag menar) ;)