isthebabycommingsoon?

Jag och min sambo är båda två 23 år och vi har varit ihop i snart 6 år, sen vi var 17 år. Nu börjar jag bli sjukt sugen på att skaffa barn och att jag pluggar till förskollärare och läser om barn dagarna i ända gör ju inte min längtan mindre. Nu till problemet, min sambo vill vänta lite... Vi lever ett lugnt liv och är sällan ute på fest och vi lever i princip samma liv som ett par 30-åringar. Jag tror att ett barn skulle förgylla vår tillvaro hellre än att vi blir bundna och att livet tar slut. Jag blir så less på de som anser att livet tar slut när man får barn, jag tror snarare att livet börjar. Och man bestämmer ju själv hur man vill göra, om man vill vara omständig och göra sig bunden eller om man ska vara lättsam och välja alternativ som gör att man inte blir lika bunden. Nu anser jag ju inte att det inte blir en stor omställning i livet, för det är jag fruktansvärt medveten om att det gör, men jag vill ha den omställningen! Jag vill ägna min tid till ett barn, som är en blandning av min sambo och mig, något som kommer ur ren kärlek. :)

Nu har jag precis fått min mens, och har beslutat att inte sätta in nästa p-ring utan att från och med nu göra mig beredd på att sätta ett barn till världen. Min sambo är bara rädd för förändring och att vi inte ska kunna göra samma saker som innan. Men är man bara flexibel så ordnar det sig. Och han är den bästa med barn och jag vet att när han ser ultraljudet och sen får känna sparkar och slutligen få hålla sitt barn i famnen så är han fast ;)

Häng med i vår resa till att få ett barn för nästa månad blir det hårdkörning (om ni förstår vad jag menar) ;)